Rävar, hackspettar, konflikter och stolthet

Igår var jag ute i skogen tillsammans med mina två äldsta barn, Raz fem och Ida åtta. Det är otroligt vad mycket det finns att upptäcka bara på en eftermiddag. Vi gick till en slänt med en massa gryt och kollade vem som kunde tänkas bo där. Det fanns spår både efter räv och grävling, fjädrar från fåglar som stått på någons meny och faktiskt en massa kottar som en ekorre hade kalasat på. Väl som vi satt där så fick vi faktiskt syn på ekorren och ett nyfiket förföljande över stock och sten startade. Efter att korren tagit sin tillflykt till en större ek var det dags för oss att fika, muffins och saft stod på menyn. En hackspett hade också bestämt sig för att luncha och blev föremål för dotterns kikare, Waouuu (wow på skånska), det var första gången hon såg på fågel genom kikare och hon blev helt tagen – ”detta ska jag komma ihåg resten av mitt liv” var hennes spontana utrop.

De här med naturen är fascinerande både i det lilla och i det stora men den blir föremål för konflikter varje dag. Den vanligaste konflikten för vårt vilt, är nog när våra vilda djur hamnar i grillen på en förbifarande bil, oftast med allvarliga skador på viltet som följd. I dag var jag på styrelsemöte i vår jaktvårdskrets och fick se statistiken från det gångna årets eftersöksverksamhet. I all tragik över viltets öden i trafiken så blir jag väldigt stolt över vad mina medjägare presterar i sitt arbete med att göra eftersök och förkorta lidandet för dessa skadade djur. Endast i vår krets gjordes eftersök på åtta kronhjortar, åtta älgar, tio vildsvin, femtio dovhjortar och drygt tvåhundrafemtio rådjur. Detta arbete görs av vanliga jägare som ingår i eftersöksorganisationen tillsammans med våra jakthundar. Oftast sker uppdragen nattetid och utöver det vanliga arbetet samt än så länge i de flesta fall helt ideellt.