Tvångstankar, byggfusk samt veckans Pucko och Lobbo

I förmiddags var det åter dags för ett besök i Tingsrätten. Den strikta miljön bland slipsar och hökögon skapar ett nästan tvångsmässigt behov av att göra något irrationellt, till exempel stirra dött rakt fram i någon minut för att därefter kallt resa sig upp och bräka som ett får samtidigt som man kör fågeldansen. När jag i morse cyklade iväg till förhandlingen drabbades jag av tanken att ta med ett helrör cognac och halsa stax innan jag äntrade tingssalen, lägga upp en praktrap, praktisera John Cleeses silly walks fram till vittnesbåset och där prestera ett gemytligt kuckiliku! Nu blev det ju inte riktigt så, jag skred försynt fram till min plats och hymnade vittneseden innan jag med mördande precision återgav en händelse som utspelade sig i slutet av 2005.

Händelsen som sådan blir grunden till min utlovade veckans Pucko och Lobbo. Till höger om mig sitter herr och fru Husköpare som har köpt en nybyggd, nyckelfärdig hästgård. Till vänster sitter Knoll och Tott husbyggare och dessa par tvistar om en säck full med byggfusk. När jag satt utanför och väntade på min tur omgavs jag av en handfull vittnen i ärendet och vi berättade givetvis var och en om anledningen till att vi var kallade. Det var Grävis som hade upptäckt att husets dränering var prydligt placerad i marken runt bostadshuset, men inte kopplad någonstans så att dräneringsvattnet kunde ledas bort samt att stallets dränering låg tre decimeter ovanför underkant bottenplatta. Det var Röris som berättade att betonghäckarna hade gjutit plattan spegelvänt mot huset (?) så att avloppsören kom upp i den ände av huset där toaletten absolut inte var (denna mindre avvikelse justerades till verkligheten genom att dra avloppdledningen till rätt plats genom att kapa samtliga bärande takbjälkar och placera rören där), det var Miljöfundamentalisten som redogjorde för att de bara hade byggt halva avloppsanläggningen, vilket innebar att två veckor efter inflyttning kom skiten upp i duschen när man spolade på toa, det om något är kretslopp – innovativt halleluja! Slutligen kryddades det hela med att dricksvattenbrunnen var borrad tio meter nedströms gödselplattan och att vattenfiltrets backspolning leddes ned under bottenplattan på stallet (eftersom att dräneringen var felbyggd). Listan kan göras längre, bland annat hade köparna fakturerats 18 tusingar för en centraldamsugare de själv hade köpt och installerat. Det var nästan som en förfest i väntrummet, vi garvade än värre för varje berättelse. Dock är det här ju givetvis djupt tragiskt för köparna som gör sitt livs investering och för systemet, som gör det möjligt att slingra fram skitbyggen som detta. Detta gjorde att jag väntar åtminståne en vecka innan jag tar med kanindräkten till rätten. Att överhuvudtaget kunna leverera ett sådant fuskbygge gör det däremot lätt att utnämna veckans Pucko och Lobbo, som dock får bli anonyma tills vidare.

Återetablering av rovdjur, rovdjursförvaltning, och legal skjutning av varg

Vårt land har upplevt en genomgripande förändring i populationerna av stora rovdjur. På trettiotalet fanns det ungefär 130 björnar i Sverige och nu uppgår populationen till 2500-3000 individer. Då jag började röra mig själv i skogen för ungefär två och ett halvt decennium sedan fick vi vår första vargföryngring i modern tid. Nu har vi runt 16 kända årsföryngringar i Skandinavien. Stammen breder ut sig så att sydligaste revirmarkerande paret nu finns kring Marks kommun i Västra Götalands län. Populationen av varg har på denna tid ökat från tre till drygt 150 etablerade individer. Man kan inte säga något annat än att det har varit en framgångsrik återetablering av björn och varg i vårt land. Vargstammens utbredning styrs av en strategi att populationen ska växa utanför renbetets åretruntområde tills delmålet 20 årsföryngringar är uppnått, sedan ska stammen hållas på denna nivå under tre år för att därefter utvärderas. Björn- och lodjursstammen har uppnått en sådan numerär att den regleras i skyddsjakt där ett beslutat antal individer ska fällas varje år. Utöver denna planerade jakt kan statliga beslut tas på skyddsjakt i speciella fall. Genom § 28 jaktförordningen får även en enskild person i vissa fall fälla rovdjur som dödar eller riskerar att döda tamdjur.

Det måste i detta sammanhang belysas att det väsentliga i viltförvaltning är förvaltning av populationer till skillnad från det fokus som presenteras i våra medier, där vi endast ser individer, jag återkommer till detta. Oavsett vad man tycker om rovviltstammarnas tillväxt så är populationerna här för att stanna då de har ett starkt skydd i lagstiftningen, inte minst på grund av vårt medlemskap i EU. Jämför vi oss med Finland så har de blivit stämda till EG-domstolen i Haag efter en i EUs ögon alltför frikostig jakt. Likaså Estland har fått propåer angående deras vargjakt efter sitt inträde. Sverige bör ha det ännu svårare att reducera vargstammen då invandringsmöjligheterna från Rysslands starka stam, jämfört med Finland och Estland, är mycket mindre. Med anledning av populationens starka skydd tycker jag inte att man ska förfasa sig över de två vargskjutningarna som skett nyligen, den ungvarg som nyligen fälldes efter beslut om skyddsjakt och den varg som i veckan fälldes utifrån paragraf 28. Detta eftersom det är individer som dödats i en stam som är under tillväxt.

Det jag däremot kraftigt förfasar mig över är den attityd som visar sig efter händelser som den när Bullmarksvargen sköts i söndags. I detta fall verkar det röra sig om en renägare som skjutit vargen då den angrep en flock renar, något som den även gjort vid tidigare tillfällen. Agerandet, att fälla vargen, är förenligt med gällande lagstiftning, rättsprövning med rubricering grovt jaktbrott är initierad och precis som vid annan rättsprövning så ska den åtalade anses vara oskyldig tills annat bevisats. Kommer rätten fram till att händelsen är att betrakta som grovt jaktbrott är minimistraffet sex månader i fängelse, så det är inte något tandlöst ajabaja som ärendet riskerar att rinna ut i. Ser man vilka kommentarer som haglar i diverse inlägg efter att tidningar rapporterat händelsen blir jag förstummad. Skulle vi acceptera att en annan folkgrupp kränks på detta sätt?

Rävar, hackspettar, konflikter och stolthet

Igår var jag ute i skogen tillsammans med mina två äldsta barn, Raz fem och Ida åtta. Det är otroligt vad mycket det finns att upptäcka bara på en eftermiddag. Vi gick till en slänt med en massa gryt och kollade vem som kunde tänkas bo där. Det fanns spår både efter räv och grävling, fjädrar från fåglar som stått på någons meny och faktiskt en massa kottar som en ekorre hade kalasat på. Väl som vi satt där så fick vi faktiskt syn på ekorren och ett nyfiket förföljande över stock och sten startade. Efter att korren tagit sin tillflykt till en större ek var det dags för oss att fika, muffins och saft stod på menyn. En hackspett hade också bestämt sig för att luncha och blev föremål för dotterns kikare, Waouuu (wow på skånska), det var första gången hon såg på fågel genom kikare och hon blev helt tagen – ”detta ska jag komma ihåg resten av mitt liv” var hennes spontana utrop.

De här med naturen är fascinerande både i det lilla och i det stora men den blir föremål för konflikter varje dag. Den vanligaste konflikten för vårt vilt, är nog när våra vilda djur hamnar i grillen på en förbifarande bil, oftast med allvarliga skador på viltet som följd. I dag var jag på styrelsemöte i vår jaktvårdskrets och fick se statistiken från det gångna årets eftersöksverksamhet. I all tragik över viltets öden i trafiken så blir jag väldigt stolt över vad mina medjägare presterar i sitt arbete med att göra eftersök och förkorta lidandet för dessa skadade djur. Endast i vår krets gjordes eftersök på åtta kronhjortar, åtta älgar, tio vildsvin, femtio dovhjortar och drygt tvåhundrafemtio rådjur. Detta arbete görs av vanliga jägare som ingår i eftersöksorganisationen tillsammans med våra jakthundar. Oftast sker uppdragen nattetid och utöver det vanliga arbetet samt än så länge i de flesta fall helt ideellt.

Pucko, Lobbo, vitsippor och avhållsamhet

Nu är veckans meditationspass avklarat - jag har varit ute och sprungit! Med mig på löprundan hade jag mina fyrfota följeslagare som vi lite skämtsamt och kärleksfullt ibland benämner Pucko och Lobbo. Löpningen ger tillfälle för reflektion och begrundan över veckans händelser och flera någorlunda kloka slutsatser har dragits vid dessa tillfällen. I början av denna runda började ett embryo till bloggstart gro i bakhuvudet, broder och frugan har nyligen börjat förmedla sina tankar på detta sätt. Jag har dock avhållit mig från dessa tankar för hur ska jag få tid för detta, trebarnsfar, heltidsjobb, styrelseuppdrag i föreningsverksamhet och dessutom två hundar att träna och hålla i arbete samt ett fritidsintresse som tar en hel del tid i anspråk. Under dagens pass bland nyutslagna vitsippor och brummande humlor fanns ju dock inget sådant begrepp som tidsbrist.

Vad ska det då bloggas om? Jag gissar att hundträningens framgångar och dråpligheter kommer att förmedlas och inte minst kommande injagning av unghunden samt de eftersök som det eventuellt blir behov av. Med en blandning av matthet och förtvivlan läser jag de spikklubbekryddade monologer som skrivs om rovdjur, jag har hittills avhållit mig att diskutera frågan eftersom det i allt för många fall bara leder till ytterligare energispillan utan att föra frågan framåt. Något inlägg kommer säkert att behandla min syn på saken och möjligen kommer jag själv att placeras i en av skyttegravarna eller kanske få verkanseld på mig från alla håll, vi får se.

I grunden har jag ett positivt synsätt och respekterar mina medmänniskor, jag brukar också avhålla mig från att förspilla min energi på att föra mina medmänniskor i dålig dager. En av veckans händelser, vid ett vittnesmål i Tingsrätten, resulterade dock i att jag ska formulera veckans, eller månadens Pucko och Lobbo, kanske kärleksfullt och med glimten i ögat men om behov infinner sig, kanske bitskt och skarpt.
Det var tre avhållsamheter på samma gång och tredje gången gillt, nu ska jag leta upp min fru, lägga något av höstens resultat på grillen och njuta av en härlig vårlördag.